Raj raj raj
Välkommen!
Det är här Jon E berättar om sina galna vardagsäventyr och finurliga tankegångar. Känner du Jon men är för långt bort för att uppdatera dig med vad som händer i hans liv varenda dag/vecka/år? Då har du kommit rätt. Känner du inte Jon? Då har du också kommit rätt. Det här kommer att bli tidernas kanske bästa blogg.
Eftersom jag känner mig lite osäker på det här med blogg så kommer jag skriva här litegrann utan att egentligen tala om det för någon. Det är i alla fall min plan. För tänk så galet det skulle bli om man hojtade ut "Jag har en blogg!" till alla man kände och sen hade man ingen riktig lust att skriva i den efter en vecka. Så dumt! Eller så skulle den kunna bli jättedålig och totalt ointressant. Om jag nu märker att den blir det så kan jag sluta skriva, ta bort bloggen och radera ur minnet att jag nånsin har sysslat med något sånt som att "blogga". Ha! Ingen behöver någonsin få veta något.
Sen är det ju såklart så att jag innerst inne har en dröm om att folk ska upptäcka den här bloggen på egen hand, att den blir extremt populär och jag blir kultförklarad. När sen folk frågar mig hur jag bar mig åt ska jag svara kort och överlägset att jag bara satte mig ner och skrev.
Om man skapar en blogg måste man också komma fram till vissa bestämda mål som man har med bloggen. Det är sen gammalt. Mitt främsta mål är att jag för en gångs skull ska kunna komma ihåg vad som har hänt i mitt liv. En dag satt jag och tänkte på vad som hände mig typ våren 2001. Jag kom inte på nånting. Jag tänker att om jag nu skapar en blogg och håller fast vid den kommer jag ju förhoppningsvis kunna läsa om våren 2006 när almanackan visar 2011 eller nåt annat tufft science fiction-år. Mitt andra mål med bloggen är att folk som jag känner men som inte träffar mig så ofta ska kunna läsa om mitt liv. Men det kan ni tyvärr inte göra just nu, vilket beror på det hemliga mål jag har med bloggen (se stycket ovan).
Igår när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på skämtteckningar man skulle kunna rita som handlade om köksutrustning med eget liv och språk (tankarna som åker runt i mitt huvud på kvällarna när jag inte kan sova verkar alltid helt rationella och nästan geniala när jag ligger där, medan de när jag tänker tillbaka på dem i helvaket tillstånd verkar allt annat än vettiga eller ens normala). Tyvärr kom jag bara på riktigt lama skämt, som att kaffebryggaren var nöjd när den var påslagen eftersom det då inte märktes om den fes samtidigt (på grund av det puttrande ljudet) och att kylskåpet i något sammanhang skulle säga "coolt", möjligen i samspråk med frysen. Egentligen har jag bara kommit på en enda bra idé till en skämtteckning, jag tycker den är ganska kul i alla fall. Så här ser den ut:
Nu får det vara nog, man vill ju inte att det första blogginlägget ska bli hur långt som helst. Nu ska jag sätta mig och titta på när min blogg blir läst av miljoner människor.
Det är här Jon E berättar om sina galna vardagsäventyr och finurliga tankegångar. Känner du Jon men är för långt bort för att uppdatera dig med vad som händer i hans liv varenda dag/vecka/år? Då har du kommit rätt. Känner du inte Jon? Då har du också kommit rätt. Det här kommer att bli tidernas kanske bästa blogg.
Eftersom jag känner mig lite osäker på det här med blogg så kommer jag skriva här litegrann utan att egentligen tala om det för någon. Det är i alla fall min plan. För tänk så galet det skulle bli om man hojtade ut "Jag har en blogg!" till alla man kände och sen hade man ingen riktig lust att skriva i den efter en vecka. Så dumt! Eller så skulle den kunna bli jättedålig och totalt ointressant. Om jag nu märker att den blir det så kan jag sluta skriva, ta bort bloggen och radera ur minnet att jag nånsin har sysslat med något sånt som att "blogga". Ha! Ingen behöver någonsin få veta något.
Sen är det ju såklart så att jag innerst inne har en dröm om att folk ska upptäcka den här bloggen på egen hand, att den blir extremt populär och jag blir kultförklarad. När sen folk frågar mig hur jag bar mig åt ska jag svara kort och överlägset att jag bara satte mig ner och skrev.
Om man skapar en blogg måste man också komma fram till vissa bestämda mål som man har med bloggen. Det är sen gammalt. Mitt främsta mål är att jag för en gångs skull ska kunna komma ihåg vad som har hänt i mitt liv. En dag satt jag och tänkte på vad som hände mig typ våren 2001. Jag kom inte på nånting. Jag tänker att om jag nu skapar en blogg och håller fast vid den kommer jag ju förhoppningsvis kunna läsa om våren 2006 när almanackan visar 2011 eller nåt annat tufft science fiction-år. Mitt andra mål med bloggen är att folk som jag känner men som inte träffar mig så ofta ska kunna läsa om mitt liv. Men det kan ni tyvärr inte göra just nu, vilket beror på det hemliga mål jag har med bloggen (se stycket ovan).
Igår när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på skämtteckningar man skulle kunna rita som handlade om köksutrustning med eget liv och språk (tankarna som åker runt i mitt huvud på kvällarna när jag inte kan sova verkar alltid helt rationella och nästan geniala när jag ligger där, medan de när jag tänker tillbaka på dem i helvaket tillstånd verkar allt annat än vettiga eller ens normala). Tyvärr kom jag bara på riktigt lama skämt, som att kaffebryggaren var nöjd när den var påslagen eftersom det då inte märktes om den fes samtidigt (på grund av det puttrande ljudet) och att kylskåpet i något sammanhang skulle säga "coolt", möjligen i samspråk med frysen. Egentligen har jag bara kommit på en enda bra idé till en skämtteckning, jag tycker den är ganska kul i alla fall. Så här ser den ut:
Nu får det vara nog, man vill ju inte att det första blogginlägget ska bli hur långt som helst. Nu ska jag sätta mig och titta på när min blogg blir läst av miljoner människor.
2 Comments:
Den här bloggen var ju hemlig länge! ;-)
By Pontus, at 07:06
haha värdsklass på "köksutrustningsskämtet" :)
Kul kul med blogg!! /mvh Gabba
By Anonymous, at 07:46
Post a Comment
<< Home