Sista halsningen fran Thailand

Forvarning: Bilderna i det har inlagget har vanligen ytterst lite med den omgivande texten att gora.

Nu sitter jag aterigen i Phuket Town pa samma hotell som jag bodde pa nar jag kom hit. Resan narmar sig sitt slut, i morgon bitti aker jag till flygplatsen och satter mig pa planet hem. Det har varit en jatterolig resa, men nu kanns det anda skont att fa komma hem till sin egen sang, till Tilla (Linn ar i Osterrike nar jag kommer hem) och till toaletter dar man far spola ned papperet istallet for att lagga det i en papperskorg bredvid.

En lustig fagel

De sista dagarna tillbringade vi pa Phi Phi Islands. Det var en trevlig o; valdigt vacker natur, inga bilar och roligt nattliv. En kvall sag vi ett coverband som hette Made in Thailand och som korde harda klassiker som Sweet Child of Mine, Killing in the Name och Du Hast. De var faktiskt riktigt bra.

Jag haller pa att sprangas.

Pa en annan klubb fick man en gratis bucket om man stallde upp och thaiboxades i deras boxningsring. De hade aven "Ladyboy thaiboxing", men det missade vi. En kvall var det inga frivilliga som stallde upp, och da fick ett par riktiga thaiboxare kora en match istallet. Det sag ganska brutalt ut.

Tyvarr fick jag ingen battre bild.

En hel del biljard har det blivit under resan. Jag och Calle har spelat pa alla stallen vi har varit pa (Ao Nang, Koh Lanta, Phi Phi) och aven om spelet ar roligt i sig ar det nog annu roligare med alla markliga typer man stoter pa. Nar vi var pa Koh Lanta var vi sugna pa biljard en kvall och fick ga runt och leta ratt lange innan vi hittade stallet dar de hade. Nar vi val kom fram var det en massa folk dar och en lang kolista. Den som vann en match fick fortsatta spela och utmanades av naste man pa listan. Naval, vi skrev upp oss och satte sig sedan ner och kollade pa de andra. Till var fasa sag vi att varenda en av de andra var sjukt duktiga, en amerikan som hette Aaron rensade hela bordet i en foljd efter att den andra hade sprangt och vi kande kallsvetten komma krypande nar var tur narmade sig. Vi bestamde oss for att spela ihop som ett lag och hoppades pa ett mirakel.

En amerikan som hette Michael som vi pratade med en kvall. Han vagrade dricka den inhemska olen Chang for han trodde det var formaldehyd i den. Han borde lasa detta: http://lewbryson.com/formaldehyde.htm

Miraklet kom. Pa nagot satt lyckades vi lyfta upp oss till en hogre niva en vanligt och vann den forsta matchen ganska stort. De foljande tva matcherna akte vi ner till var vanliga niva igen och illusionen var bruten. Dock lyckades vara motstandare i bada matcherna skjuta ner den svarta bollen for tidigt och vi vann tre matcher i rad.

Sa har kan en frukost se ut i Thailand.

Senare pa samma stalle kom nagon som vi tror var agaren av baren ut och sag otalig ut. Han gick fram till griffeltavlan och pastod att nagon hade suddat ut eller flyttat hans namn. Han ville ju spela! Han sag ut som en liten knubbig indian med rastlos blick och ryckigt rorelsemonster. Till slut var det hans tur och han skulle mota en engelsman som hette Andy. "We play for money! We play for money!" skrek indianen. Engelsmannen skrattade lite nervost och som ett skamt tog han upp sin planbok och kastade pa bordet med en hard och utmanande min innan han blev full i skratt. Indianen rorde inte en min. Istallet strackte han ner handen i fickan och tog upp en bunt 1000-bahtssedlar som han kastade sa att de spred ut sig over hela bordet. Nu markte folk att det hande nagot och alla samlades runt bordet.

Jag i en av mina nya outfits som jag har sytt upp har nere.

Till slut kom de overens om att spela om 1000 baht (ca 200 kr). Matchen skulle ga bast av tre. Nu borjade en full bosnier som var dar gasta om att han ville satsa 1000 baht pa indianen. Jag som hade sett att engelsmannen var duktig bestamde mig ganska snabbt for att satsa emot. En utomstaende fick halla i pengarna och det blev aldrig sarskilt spannande utan min gubbe Andy vann med 2-0 i matcher.

Idag var vi forresten pa en ny snorkeltur. Den var mycket battre an den forra, till exempel blev vi inte franakta en enda gang! Det roligaste var monkey beach, dar sma apor later sig matas av nyfikna turister. Jag hade en banan och brot av en bit och gav till en barnapa. Han tuggade lite pa den och kastade den sedan i sanden. Sen tittade han pa mig med en arg blick och hogg tag i hela bananen som jag holl i handen. Jag vagrade slappa. Han sag arg ut och drog och drog. Mitt i var dragkamp sager Anna "Oj, har kommer mamman och ar arg pa dig". Jag tittar upp och ser en storre apa komma farande mot mig. Hon skriker och slar pa mina hander, varpa jag naturligtvis blir forskrackt och slapper min banan. Lillapan springer nojd ivag och mumsar pa min banan.

Aporna pa monkey beach (bild fran webben)

Till sist vill jag bara saga tack till Calle, Lisa och Anna for en fantastisk resa ihop. Jag kommer och halsar pa i Halmstad i sommar.

Boga boga!

Pa stranderna har gar det omkring en massa losa hundar. Nar jag pratar med Tilla brukar jag ofta saga "boga boga!" och en logisk forlangning ar att saga det till hundarna har ocksa. Oftast verkar de inte bry sig men ibland borjar de vifta pa svansen och det hander att de borjar folja efter en. For nagra dagar sedan skulle vi ta en promenad bort till grannstranden, och for att komma dit maste man ga genom ett skogsparti. I slutet av stranden stotte vi pa ett par hundar och jag sa, min vana trogen, "Boga boga". En av hundarna foljde med. Vi dopte honom till Boga och han hangde med genom nastan hela skogen.

Calle och Lisa i skogen

Han maste ha blivit lite forvirrad nar en av oss ropade uppmuntrande ord (t ex "boga boga!") till honom, en var neutral och en forsokte schasa ivag honom. Lisa gillade inte Boga av den enkla anledningen att han nyss hade bajsat.

Boga bajsar

Har om dagen akte vi pa en "4 Island Trip" dar man, som namnet antyder, besoker fyra oar och snorklar med mera. Vid forsta on stannade vi kanske en timme och snorklade och allt var frid och frojd forutom att det var lite dalig sikt. Vi sag ett gang olika fiskar i roliga farger och former. Darefter var det dags att aka till Emerald Cave. Det var en grotta som man simmade in i och nar man kom ut pa andra sidan kom man upp till en liten sandstrand som var helt omsluten av klippor. Det hade varit jatteharligt om det inte hade varit for att fem tusen japaner var dar samtidigt och tvunget maste skrika sig genom hela grottan sa att man fick ont i oronen.

Innanfor smaragdgrottan

Jag och Calle ar glada

Nar vi skulle ta oss tillbaka avvaktade vi lite sa att vi slapp ga med skrikhalsarna. Tyvarr hade vi da inget ljus med oss sa nar man hade simmat in en bit blev det becksvart. De andra lat mig simma forst och jag simmade in i den vassa stenvaggen tva ganger. Till slut hittade vi i alla fall ut och allt var frid och frojd... forutom att var bat var borta. De hade akt ifran oss. Lyckligtvis hade de inte kommit sa langt utan kunde vanda tillbaka och hamta oss. Nar vi kom upp pa baten fick vi en utskallning av turledaren.

Utsikt fran baten

Pa den tredje on at vi lunch. Dar traffade vi ocksa nagra boga boga att leka med och jag och Calle sag en odla i skogen. Sen lurade vi Lisa och Anna att vi hade hittat en hiss inne i skogen som gick upp till tionde vaningen i ett hotell dar vi hade kopt Haagen-Dazs-glass. Nar Calle pastod att det "bara jobbade negrer" pa hotellet forstod de till sist att vi lurades.

Pa den fjarde och sista on var det dags for snorkling igen. Ingen sa nagot om hur lange vi skulle vara dar sa jag antog att det handlade om nagon timme som pa forsta on. Jag snorklade runt och kikade pa fisk i kanske en kvart innan jag bestamde mig for att kolla hur det gick for de andra. Da var baten borta. De hade akt ifran mig igen! Under tiden forsokte de andra forklara att de saknade en person som fortfarande var i vattnet. Da fick de en utskallning av turledaren.

Lisa pa stranden

I forrgar gick vi till en lite finare restaurang och at. Lisa hade sett att kockarna hade vita mossor dar och var mycket imponerad. Prislaget har ar ju sadant att man kan bestalla en treratters maltid pa ett sadant stalle utan att bli ruinerad.

Sahar fint var det dar vi satt och at.

Servicen var god. Nagon drog ut stolen och skot in den nar man skulle satta sig. Han la ocksa servetten i ens kna. Nagon sag till sa att man hela tiden hade vatten i sitt glas.

Toaletten var rolig. Bredvid de tva toalettbasen var det ett litet uterum utan golv med lite vaxtlighet och sa, bara nagra kvadratmeter stort och utan nagon uppenbar funktion. Dock var den ena vaggen gjord av glas, ett fonster in till ena toalettbaset. Dar kunde man sta och titta pa den som gjorde sina behov dar inne. Mycket markligt.

Sjalva lyckades vi inte riktigt motsvara restaurangens finess. I vantan pa en ratt borjade vi tavla i fula miner. Lisa var samst eftersom hon inte kan titta i kors med ogonen. Nar hon forsokte tittade hon bara rakt uppat! Det tyckte jag var oerhort roligt.

Ful min - Anna

Ful min - Jon

Ful min - Calle

Ful min - Anna igen

Under hela var vistelse har pa Koh Lanta har vi fatt var nattsomn stord av ett markligt ljud. Tva toner dar den forsta ar hogre an den andra: E-ooh! E-ooh! Och sen stonar den lite: Ooh. Vi har forutsatt att det var en papegoja och Anna har klattrat runt hela bungalowen for att hitta den. Losningen pa mysteriet kom igar. Nar vi kom hem fick namligen Anna och Lisa syn pa en knappt halvmeterlang odla som satt uppe pa vaggen i hornet i deras rum. Nar vi fragade en servitor pa kvallen forklarade han att det maste vara en "Tokeh" och att de heter sa for att de later "Tokeh! Tokeh!" (aven om jag tycker att den later mer som "eh-ooh!") Da insag vi att det var han som hade gjort ljudet. Vi dopte honom till Ake.

En Tokeh - dock inte Ake.

Har kan ni lasa mer om Tokeh/Tokay-odlan:
http://en.wikipedia.org/wiki/Gekko_gecko

Nu blir det bara en till natt har pa Koh Lanta, sen drar vi vidare till Phi Phi Islands.

Bilder

Utsikt fran hotellrummet i Phuket Town

Har strosade jag runt pa jakt efter en busshallplats.

Jag blev avslappt fran bussen ratt langt fran stranden som jag skulle till.

Mamman och bossen pa restaurangen pa Bang Tao Beach

Transan i full mundering.

Calle i vart hotellrum i Ao Nang

Jon ar nojd

Calle ar nojdare

Stranden med Calle pa

Anna och Calle med matfunderingar

Alldeles utanfor var bungalow. Vagen till stranden ar utstakad.

Calle kan se ut som en hard kille om han bara vill.

Lisa och jag

Taxichaufforens visitkort. Ha ha ha ha.

Calle och jag myser i var dubbelsang.

Koh Lanta

Efter en natt i Phuket Town akte jag till Bang Tao Beach och fördrev dagen där innan jag åkte och mötte de andra på flygplatsen. Vid lunchtid hamnade jag på en restaurang som drevs av en familj som var väldigt trevliga. Jag hade inga kontanter och förklarade att jag måste ta ut pengar för att kunna äta hos dem och undrade var en bankomat fanns, då tog de sin bil och skjutsade mig till en sådan. Sonen i familjen som jobbade där hade nagellack på sig och var lite feminin. Han fnissade och såg generad ut när jag sa att maten han hade lagat var mycket god. Senare på eftermiddagen kom jag tillbaka till samma ställe för att äta middag. Då höll han som bäst på att klä om till klänning och hade fullt upp med att sminka sig. Jag var tvungen att ta ett par kort på honom som jag ska lägga upp på bloggen vid ett lämpligt tillfälle.

På kvällen landade alltså Calle, Lisa och Anna och jag mötte dem på flygplatsen. De hade haft en förfärlig flygresa i extremt trånga stolar och var lite slitna. Vi tog en taxi till Ao Nang där vi sedan tillbringade tre nätter på hotell. Ao Nang var trevligt men ganska turistigt och man fick åka båt en bit för att komma till bra stränder att bada på. Jag och Calle blev kompis med en nepalesisk skräddare som vi köpte ett par kostymer och ett gäng skjortor av (och en klänning till Linn). Han bjöd med oss att spela fotboll med hans nepalesiska kompisar och Calle var eld och lågor över att få vara med och spela. Problemet var att de spelade klockan sju på morgonen och att jag och Calle satt uppe till rätt sent och spelade schack och poker, drack öl och diskuterade politik och etiska dilemman.

Vi hörde aldrig väckarklockan.


Ao Nang

Igår styrde vi vår kosa med en ny taxi till Koh Lanta. Taxichauffören körde som en galning och alla satt och var livrädda. Lisa var mest livrädd av alla. Efter att vi sa åt honom att köra lugnt och att det inte var bråttom bättrade han sig dock och struntade i de mest dödsföraktanda omkörningarna. Förmodligen var han orolig att vi var lite sura på honom, för när vi var framme och gav honom 200 baht (ca 40 kr) i dricks sken han upp i ett stort leende och ville tacka oss alla med en handskakning. Innan vi gick ville han också ge oss sitt visitkort. På kortet visade det sig att hans namn var Mr. Mor vilket vi tyckte var extremt roligt.

Här på Koh Lanta har vi ändrat boende från hotell till bungalow. Jag tycker det är mycket schystare att bo så, och dessutom billigare. Vi har kanske 100 m ner till stranden och det är inte en massa tjocka tyska turister som ockuperar den. Längs stranden finns en massa mysiga restauranger och barer och den allmänna stämningen är lugn och avslappnad. Här planerar vi att bli kvar ytterligare 3-5 nätter, sedan drar vi vidare mot Phi Phi Islands. Någon dag har vi väl tänkt göra någon slags utflykt också, elefantridning eller snorkling eller så.

Nu är det lunchdags här. Maten är fantastiskt god. Idag lutar det åt gröncurry med kyckling.


Koh Lanta

Phuket Town

Nu ar jag pa plats i Phuket. Mina reskompisar kommer inte forran imorrn kl 18:40 lokal tid (klockan ar nu 21:30 har) sa jag far tillbringa tiden fram till dess pa egen hand. Jag beslot mig for att inte aka till nagon strand nar jag hade landat - det lar det bli nog av anda - utan istallet kolla in staden Phuket Town. Har har jag checkat in pa ett schysst hotell och har tagit sma rundor i staden och atit god thaimat, klippt mig och kopt solsykddsfaktor.

Batumba!

På sista tiden har jag varit dålig på att uppdatera den här bloggen. En stor anledning till detta är att prestationsångesten inför ett blogginlägg ökar ungefär med kvadraten på tiden sedan det senaste inlägget. Man känner pressen att skriva något riktigt fyndigt och läsvärt och gärna slänga med några riktigt kul och intressanta bilder.

Nu tror jag dock att jag har tappat de flesta av mina läsare eftersom alla har tröttnat på att vänta på en uppdatering. Därmed behöver jag inte prestera längre, eftersom jag inte räknar med att någon läser. Så nu blir det ett inlägg.

Som de flesta nog vet så har jag tagit studieuppehåll den här terminen. Jag tar det lugnt, reser lite och lever på pengar som jag vinner/har vunnit på poker. Det är ganska skönt. Jag behövde en paus i pluggandet. Sen i julas har jag varit med Linn och hennes forskningsavdelning i Vemdalen och åkt snowboard, sen var med Linn och hennes familj i Österrike och åkte snowboard. Jag har också varit en vecka på Motala Lasaretts röntgenavdelning och praktiserat lite. Härnäst väntar en resa till Thailand med Calle Gabba och hans flickvän, som jag har skrivit om tidigare i bloggen. Kolla in här: Halmstad

Det ska bli riktigt kul och förhoppningsvis ska jag ta mig tid att blogga lite när vi är där nere. Jag åker på fredag eftermiddag och blir borta i två veckor.

Idag laddade jag upp lite bilder från min kamera. Tyvärr var många suddiga och inte så roliga. Här är i alla fall några käcka bilder från i julas.


Min mor och jag.



Min bror och jag.


Min bror, min far och jag.