Jon E bloggar loss!

Sunday, March 25, 2007

Boga boga!

Pa stranderna har gar det omkring en massa losa hundar. Nar jag pratar med Tilla brukar jag ofta saga "boga boga!" och en logisk forlangning ar att saga det till hundarna har ocksa. Oftast verkar de inte bry sig men ibland borjar de vifta pa svansen och det hander att de borjar folja efter en. For nagra dagar sedan skulle vi ta en promenad bort till grannstranden, och for att komma dit maste man ga genom ett skogsparti. I slutet av stranden stotte vi pa ett par hundar och jag sa, min vana trogen, "Boga boga". En av hundarna foljde med. Vi dopte honom till Boga och han hangde med genom nastan hela skogen.

Calle och Lisa i skogen


Han maste ha blivit lite forvirrad nar en av oss ropade uppmuntrande ord (t ex "boga boga!") till honom, en var neutral och en forsokte schasa ivag honom. Lisa gillade inte Boga av den enkla anledningen att han nyss hade bajsat.

Boga bajsar

Har om dagen akte vi pa en "4 Island Trip" dar man, som namnet antyder, besoker fyra oar och snorklar med mera. Vid forsta on stannade vi kanske en timme och snorklade och allt var frid och frojd forutom att det var lite dalig sikt. Vi sag ett gang olika fiskar i roliga farger och former. Darefter var det dags att aka till Emerald Cave. Det var en grotta som man simmade in i och nar man kom ut pa andra sidan kom man upp till en liten sandstrand som var helt omsluten av klippor. Det hade varit jatteharligt om det inte hade varit for att fem tusen japaner var dar samtidigt och tvunget maste skrika sig genom hela grottan sa att man fick ont i oronen.


Innanfor smaragdgrottan


Jag och Calle ar glada

Nar vi skulle ta oss tillbaka avvaktade vi lite sa att vi slapp ga med skrikhalsarna. Tyvarr hade vi da inget ljus med oss sa nar man hade simmat in en bit blev det becksvart. De andra lat mig simma forst och jag simmade in i den vassa stenvaggen tva ganger. Till slut hittade vi i alla fall ut och allt var frid och frojd... forutom att var bat var borta. De hade akt ifran oss. Lyckligtvis hade de inte kommit sa langt utan kunde vanda tillbaka och hamta oss. Nar vi kom upp pa baten fick vi en utskallning av turledaren.

Utsikt fran baten

Pa den tredje on at vi lunch. Dar traffade vi ocksa nagra boga boga att leka med och jag och Calle sag en odla i skogen. Sen lurade vi Lisa och Anna att vi hade hittat en hiss inne i skogen som gick upp till tionde vaningen i ett hotell dar vi hade kopt Haagen-Dazs-glass. Nar Calle pastod att det "bara jobbade negrer" pa hotellet forstod de till sist att vi lurades.

Pa den fjarde och sista on var det dags for snorkling igen. Ingen sa nagot om hur lange vi skulle vara dar sa jag antog att det handlade om nagon timme som pa forsta on. Jag snorklade runt och kikade pa fisk i kanske en kvart innan jag bestamde mig for att kolla hur det gick for de andra. Da var baten borta. De hade akt ifran mig igen! Under tiden forsokte de andra forklara att de saknade en person som fortfarande var i vattnet. Da fick de en utskallning av turledaren.

Lisa pa stranden

I forrgar gick vi till en lite finare restaurang och at. Lisa hade sett att kockarna hade vita mossor dar och var mycket imponerad. Prislaget har ar ju sadant att man kan bestalla en treratters maltid pa ett sadant stalle utan att bli ruinerad.

Sahar fint var det dar vi satt och at.

Servicen var god. Nagon drog ut stolen och skot in den nar man skulle satta sig. Han la ocksa servetten i ens kna. Nagon sag till sa att man hela tiden hade vatten i sitt glas.

Toaletten var rolig. Bredvid de tva toalettbasen var det ett litet uterum utan golv med lite vaxtlighet och sa, bara nagra kvadratmeter stort och utan nagon uppenbar funktion. Dock var den ena vaggen gjord av glas, ett fonster in till ena toalettbaset. Dar kunde man sta och titta pa den som gjorde sina behov dar inne. Mycket markligt.

Sjalva lyckades vi inte riktigt motsvara restaurangens finess. I vantan pa en ratt borjade vi tavla i fula miner. Lisa var samst eftersom hon inte kan titta i kors med ogonen. Nar hon forsokte tittade hon bara rakt uppat! Det tyckte jag var oerhort roligt.

Ful min - Anna

Ful min - Jon

Ful min - Calle


Ful min - Anna igen


Under hela var vistelse har pa Koh Lanta har vi fatt var nattsomn stord av ett markligt ljud. Tva toner dar den forsta ar hogre an den andra: E-ooh! E-ooh! Och sen stonar den lite: Ooh. Vi har forutsatt att det var en papegoja och Anna har klattrat runt hela bungalowen for att hitta den. Losningen pa mysteriet kom igar. Nar vi kom hem fick namligen Anna och Lisa syn pa en knappt halvmeterlang odla som satt uppe pa vaggen i hornet i deras rum. Nar vi fragade en servitor pa kvallen forklarade han att det maste vara en "Tokeh" och att de heter sa for att de later "Tokeh! Tokeh!" (aven om jag tycker att den later mer som "eh-ooh!") Da insag vi att det var han som hade gjort ljudet. Vi dopte honom till Ake.

En Tokeh - dock inte Ake.

Har kan ni lasa mer om Tokeh/Tokay-odlan:
http://en.wikipedia.org/wiki/Gekko_gecko

Nu blir det bara en till natt har pa Koh Lanta, sen drar vi vidare till Phi Phi Islands.

1 Comments:

  • Mycket söta miner! ♥ Lisa duger ju inte till nåt... =D

    Läskig ödla! Ta inte hem den!

    By Anonymous Knuff, at 07:55  

Post a Comment

Links to this post:

Create a Link

<< Home