Koh Lanta
Efter en natt i Phuket Town akte jag till Bang Tao Beach och fördrev dagen där innan jag åkte och mötte de andra på flygplatsen. Vid lunchtid hamnade jag på en restaurang som drevs av en familj som var väldigt trevliga. Jag hade inga kontanter och förklarade att jag måste ta ut pengar för att kunna äta hos dem och undrade var en bankomat fanns, då tog de sin bil och skjutsade mig till en sådan. Sonen i familjen som jobbade där hade nagellack på sig och var lite feminin. Han fnissade och såg generad ut när jag sa att maten han hade lagat var mycket god. Senare på eftermiddagen kom jag tillbaka till samma ställe för att äta middag. Då höll han som bäst på att klä om till klänning och hade fullt upp med att sminka sig. Jag var tvungen att ta ett par kort på honom som jag ska lägga upp på bloggen vid ett lämpligt tillfälle.
På kvällen landade alltså Calle, Lisa och Anna och jag mötte dem på flygplatsen. De hade haft en förfärlig flygresa i extremt trånga stolar och var lite slitna. Vi tog en taxi till Ao Nang där vi sedan tillbringade tre nätter på hotell. Ao Nang var trevligt men ganska turistigt och man fick åka båt en bit för att komma till bra stränder att bada på. Jag och Calle blev kompis med en nepalesisk skräddare som vi köpte ett par kostymer och ett gäng skjortor av (och en klänning till Linn). Han bjöd med oss att spela fotboll med hans nepalesiska kompisar och Calle var eld och lågor över att få vara med och spela. Problemet var att de spelade klockan sju på morgonen och att jag och Calle satt uppe till rätt sent och spelade schack och poker, drack öl och diskuterade politik och etiska dilemman.
Vi hörde aldrig väckarklockan.
Ao Nang
Igår styrde vi vår kosa med en ny taxi till Koh Lanta. Taxichauffören körde som en galning och alla satt och var livrädda. Lisa var mest livrädd av alla. Efter att vi sa åt honom att köra lugnt och att det inte var bråttom bättrade han sig dock och struntade i de mest dödsföraktanda omkörningarna. Förmodligen var han orolig att vi var lite sura på honom, för när vi var framme och gav honom 200 baht (ca 40 kr) i dricks sken han upp i ett stort leende och ville tacka oss alla med en handskakning. Innan vi gick ville han också ge oss sitt visitkort. På kortet visade det sig att hans namn var Mr. Mor vilket vi tyckte var extremt roligt.
Här på Koh Lanta har vi ändrat boende från hotell till bungalow. Jag tycker det är mycket schystare att bo så, och dessutom billigare. Vi har kanske 100 m ner till stranden och det är inte en massa tjocka tyska turister som ockuperar den. Längs stranden finns en massa mysiga restauranger och barer och den allmänna stämningen är lugn och avslappnad. Här planerar vi att bli kvar ytterligare 3-5 nätter, sedan drar vi vidare mot Phi Phi Islands. Någon dag har vi väl tänkt göra någon slags utflykt också, elefantridning eller snorkling eller så.
Nu är det lunchdags här. Maten är fantastiskt god. Idag lutar det åt gröncurry med kyckling.
Koh Lanta
På kvällen landade alltså Calle, Lisa och Anna och jag mötte dem på flygplatsen. De hade haft en förfärlig flygresa i extremt trånga stolar och var lite slitna. Vi tog en taxi till Ao Nang där vi sedan tillbringade tre nätter på hotell. Ao Nang var trevligt men ganska turistigt och man fick åka båt en bit för att komma till bra stränder att bada på. Jag och Calle blev kompis med en nepalesisk skräddare som vi köpte ett par kostymer och ett gäng skjortor av (och en klänning till Linn). Han bjöd med oss att spela fotboll med hans nepalesiska kompisar och Calle var eld och lågor över att få vara med och spela. Problemet var att de spelade klockan sju på morgonen och att jag och Calle satt uppe till rätt sent och spelade schack och poker, drack öl och diskuterade politik och etiska dilemman.
Vi hörde aldrig väckarklockan.
Ao Nang
Igår styrde vi vår kosa med en ny taxi till Koh Lanta. Taxichauffören körde som en galning och alla satt och var livrädda. Lisa var mest livrädd av alla. Efter att vi sa åt honom att köra lugnt och att det inte var bråttom bättrade han sig dock och struntade i de mest dödsföraktanda omkörningarna. Förmodligen var han orolig att vi var lite sura på honom, för när vi var framme och gav honom 200 baht (ca 40 kr) i dricks sken han upp i ett stort leende och ville tacka oss alla med en handskakning. Innan vi gick ville han också ge oss sitt visitkort. På kortet visade det sig att hans namn var Mr. Mor vilket vi tyckte var extremt roligt.
Här på Koh Lanta har vi ändrat boende från hotell till bungalow. Jag tycker det är mycket schystare att bo så, och dessutom billigare. Vi har kanske 100 m ner till stranden och det är inte en massa tjocka tyska turister som ockuperar den. Längs stranden finns en massa mysiga restauranger och barer och den allmänna stämningen är lugn och avslappnad. Här planerar vi att bli kvar ytterligare 3-5 nätter, sedan drar vi vidare mot Phi Phi Islands. Någon dag har vi väl tänkt göra någon slags utflykt också, elefantridning eller snorkling eller så.
Nu är det lunchdags här. Maten är fantastiskt god. Idag lutar det åt gröncurry med kyckling.
Koh Lanta
2 Comments:
Jag har aldrig varit i Thailand men nu vet jag helt stensäkert att man inte bör åka taxi på Koh Lanta om man e rädd om livet. Ska fråga efter Mr. Mor om det skulle behövas... han verkade ju förstå vaddetnuvaförspråk ni använde. Tack för infon!
By Anonymous, at 07:50
Good for people to know.
By Anonymous, at 12:45
Post a Comment
<< Home