Otursdag

Idag har inte varit någon höjdardag. Det började med att jag försov mig litegrann och eftersom jag hatar att stressa på morgonen beslöt jag mig för att hoppa över det lilla jag hade i skolan idag och istället plugga seriöst hemma. Efter att ha ätit frukost och kollat min mail tänker jag att jag ska sätta mig och plugga men det känns så tråkigt så jag bestämmer mig för att spela lite poker istället. Tyvärr är det inga bord igång på min nivå så jag beslutar att jag ska prova på en nivå högre än den jag brukar spela, jag brukar göra det någon gång då och då och försöker då se till att koncentrera mig ordentligt, föra anteckningar på motståndarna och spela mitt bästa spel. Tyvärr har jag inte flytet med mig, jag gör en bluff som i de flesta fall skulle ha varit riktigt snygg eftersom motståndaren har svårt att syna med sämre än en stege och det är inte så troligt att han har det. Dock hade jag inte tänkt mig att han skulle ha höjt före floppen med en knekt och en sjua i olika färg och på så sätt fått in stegen på sista kortet. Efter några händer till med otur har jag förlorat allt jag köpte in mig för, inte så farligt egentligen men det kändes så snöpligt eftersom det gick så snabbt.

Jaja, inte mycket att göra annat än att ta sig för något vettigt istället. Tilla piper och vill gå ut, så jag bestämmer mig för att gå och handla med henne och min cykel som jag tänker lasta varorna på. Tilla tycker det är jätteroligt att springa så jag tar en extrarunda och cyklar medan hon löper vid sidan av. När vi är ungefär så långt bort från affären som jag tänkte att vi skulle åka innan vi vände, hoppar kedjan. Attans, men det är ju bara att sätta dit den igen. Tyvärr visar det sig att kedjan helt sonika har valt att gå av! Detta ställer mig i förlängningen inför ett svårt om huruvida det är värt att köpa en ny kedja till cykeln som redan sjunger på sista versen eller om det är lika bra att köpa en ny cykel. Kanske ska jag till och med ge upp och köpa en riktig cykel som inte går sönder efter ett halvår. Hur som helst, när jag leder cykeln snurrar kedjan upp sig på det där kugghjulet den sitter på så jag och Tilla börjar traska tillbaks mot affären.

Efter kanske 100 meter tar det tvärstopp. Kedjan har åkt in i hjulet på ett märkligt sätt så nu sitter det fast. Jag bestämmer mig för att helt enkelt ta loss hela kedjan. Det är tyvärr inte helt enkelt. När jag har kämpat en stund och bara har den sista biten kvar tar det stopp. Den sitter fast som berget och jag försöker på hundra olika sätt få loss den med fingrar, pinnar och sparkar. Frustrationen växer. Tilla piper, hon vill gå vidare. Till sist ger jag upp och rullar upp hela kedjan igen och fäster den sen i en eker. Båda mina händer är kolsvarta av olja och jag beslutar att ta på mig mina slitna vantar och ha dem på mig i affären så jag slipper olja ner varenda vara och se dum ut.

I affären går allt mot förmodan bra. Kassörskan tittar visserligen lite konstigt på mig när jag fumlar upp min korthållare ur fickan och ICA-kortet ur korthållaren samt drar kortet och slår min kod med tjocka vantar på mig, men det kan jag ta. Jag lastar upp kassarna på cykeln, knyter loss Tilla som har väntat utanför och beger mig hemåt. Tilla hittar en pinne som hon tycker är jätterolig. 100 meter från porten går ett handtag till en av påsarna av och jag svär lite över den kassa (haha) kvaliteten men orkar inte göra något åt det med både cykel och koppel i händerna utan hoppas på att det andra handtaget ska hålla den sista biten hem. Det gör det faktiskt, men tyvärr inte resten av påsen. 50 meter hemifrån bara rasar den samman och fläks upp medan handtaget retsamt hänger kvar på styret. Det blir ett sjå att få hem allting.

Väl hemma möts jag av en bekant lukt: bränt. Jag har visst glömt att jag satte fem ägg på kokning i morse. Kastrullen är snustorr och äggen gulaktiga. Det blir spännande att äta dem, vilken tur att jag kokade så många också...

Nåväl, nu väntar jag med spänning på hur den här dagen ska fortsätta. Jag får nog räkna med att åtminstone bli pank, råka spola ner extremt viktiga handlingar i toaletten och förlora en kroppsdel. Eller är oturen kanske ett straff för att jag inte åkte till skolan eller satte mig och pluggade från början? Bäst jag sätter mig med böckerna nu.