Var det bra så? Del II.

Återigen har jag trampat i klaveret i min kamp att ersätta frasen "var det bra så?". Idag på vägen hem från skolan skulle jag köpa en semla för att överraska Linn. Linn är helt galen i semlor och försöker få mig att tro att varje dag i februari är fettisdagen, så jag har ingen koll på vad som är vad längre. I alla fall är det tisdag idag och jag tror att Linn blir glad om hon får en semla när hon kommer hem. Jag gick följaktligen in på Café Linné och bad om en jättesemla (25 kr, räcker gott och väl till två personer). "Vill du ha att ta med?" hörde jag expediten fråga och svarade bestämt "Ja." Därefter följde en onaturligt lång tystnad under vilken hon stirrade på mig som om jag hade sagt något väldigt märkligt eller olämpligt, och jag började känna mig allt mer obekväm tills jag insåg att hon egentligen hade sagt "Vill du ha nånting mer?". Hennes reaktion framstod plötsligt helt naturlig. Jag hasplade ur mig "ja att ta med alltså" och den spända stämningen släppte något, men vad har jag nu gjort? Nu kommer expediten garanterat att återgå till att säga "Var det bra så?" för att slippa dylika pinsamheter och vi kommer aldrig bli av med den där fördömda frasen.

Källa till missförstånd.

I morgon efter lunch bär det av uppåt, nämligen till Järvsö och den lilla hunden Tilla. Jajamensan, namnet är klart och det var jag som kom med förslaget. Om allt går som planerat kommer vi att hämta hem henne redan imorgon kväll och sen är vi tre i familjen, det ska bli väldigt roligt! I helgen var Linn med min syster Frida på IKEA och handlade bland annat en korg, två filtar, en kudde och en liten kaninleksak till henne så att hon känner sig välkommen när hon kommer hem hit. Något åt henne att tugga på måste vi nog också köpa, min mor rekommenderar koklövar vilket Linn tycker låter osmakligt. Hm...